Kladdiga mutor
Som student extraknäckte jag i en smörgåsbutik i Lund. De stora inkomsterna kom genom beställningar och de som beställde oftast och mest var läkemedelsbolagen.
Jag stod och packade in landgångar i hundratal i kartonger. Det var inget olagligt men jag känner mig ändå skyldig eftersom det är med dessa meter efter meter med landgångar som dåtidens läkare korrumperades. Och det var onekligen jag som stod där, med fingrarna mitt i leverpastejskletet.
Än värre var att butiksinnehavaren betalade ut mutor. Mutan i form av smörgåsar gavs regelbundet till de kommunalt anställda sophämtarna. Det papperslösa avtalet mellan butiksägaren och sophämtarna var att de tog extrasäckar med skräp mot att de fick var sin smörgås med köttbullar och rödbetssallad på. Jag var mellanhanden som bar ut smörgåsarna.
Tiden gick och jag blev journalist och tillhör därmed en yrkeskår som håller sin omutbara flagga högt. Frågan är bara om vi alltid vet när vi blir otillbörligt påverkade.
Vid sidan av avslöjanden om de mutor som systembolagscheferna har tagit emot har lite ljus också fallit på min gamla skumraskbransch - att läkemedelsföretagen i decennier lock-mutat läkarna med mat och lyxiga konferenser.
Läkemedelsindustrins marknadsförare är ihärdiga och arbetar inte bara med att påverka läkare, utan inriktar sig också på journalister. Det vet jag eftersom jag med jämna mellanrum får telefonsamtal och mejl från dem. Jag har inte ätit några fina bjudmiddagar, men frågan är om det räcker för att rädda min journalistiska heder eftersom jag antagligen blir påverkad av subtilare medel än så.
I höst blev jag uppringd av en läkemedelsförsäljare som sade att det var den farliga kinesiska fujianinfluensan som var på väg och att det vaccin som ges då inte skulle fungera, men att hennes företag hade tabletter som dämpar symtomen.
Strax efter började artiklar om Fujian dyka upp i svenska tidningar. I England ska barn ha dött av influensan. Jag vet inte om faran är verklig eller om det är en lyckad reklamkampanj som nu skrämmer skiten ur oss alla, så att vi snabbt ska köpa tabletter för att rädda livet på oss själva och våra barn.
För någon vecka sedan kom en doktorsavhandling som visar att läkarna blir påverkade av läkemedelsindustrin, fast de inte själva tror det. En läkarkår som styrs av industrins reklamkampanjer är mycket värre än systembolagschefer som mutas med sprit. Läkarna har bokstavligt talat våra liv i sina händer. Som patient måste jag kunna lita på att min doktor gör vad som är bäst för min hälsa och inte vad som gynnar tablettförsäljarna mest.
Det som ger mig en klibbig känsla av skuld är att om läkarna låter sig styras av marknadsförare så har det säkert också hänt att jag som journalist någon gång har prånglat ut meddelanden som inte byggt på fakta utan på reklamtrick i den högre skolan. Alltså erkänner jag. Jag är medskyldig och kan bara skylla på att jag handlat i god tro.