Tidsräddaren
– Diskmaskinen är äktenskapsräddaren nummer ett och mikrovågsugnen är äktenskapsräddaren nummer två, sade min granne bestämt.
Det är några år sedan uttalandet gjordes och jag vet nu att i mitt fall fungerade de två räddarna inte. Trots att vi takt med att familjen växte bytte upp oss från liten bänkdiskmaskin till en stor golvdiskmaskin, gick relationen inte att rädda.
Min väninna i Dalarna klarar sig utmärkt utan både diskmaskin och mikrovågsugn. Hon är ensamstående förälder och klarar både att ordna mat och att hålla köket rent utan att ha några maskiner till hjälp. Inte ens när jag och mina tre barn kom för en veckas besök blev köksarbetet övermäktigt. Problemet är nämligen inte alltid mängden arbete. Det är snarare bristen på samarbete som får många par att börja gräla om vems tur det är att göra vad i hemmet.
Jag är just nu inte i behov av någon äktenskapsräddare, eftersom jag är i det tillstånd då jag inte behöver samordna min matlagning och mina diskbekymmer med någon annan vuxen person. Det blir inte mindre arbete när man är ensamstående, tvärtom måste det ju bli mer. Men arbetet känns inte lika tungt om man slipper gräla om det.
En liten tidsräddare har jag däremot fått. Tidsräddaren är rund och röd och har en magnet så att jag kan sätta den på kylskåpsdörren. Den är inte den första i sitt slag i mitt liv, men det är den första som jag verkligen börjat använda mig av. Tidsräddaren är en äggklocka och jag använder den nu var gång jag sätter något på spisen eller i ugnen.
För en ickematlagningsintresserad person som jag är det en befrielse att slippa passa kastrullerna då de står på spisen. Jag tittar nu på TV medan riset kokar och läser tidningen medan pastan blir klar. Pratande barn och läxbekymmer får mera tid, medan det trygga tickande från kylskåpsdörren försäkrar mig om att allt är som det ska borta vid spisen.
Äggklockan har fått mig att upptäcka att jag, som inte använder armbandsklocka och brukar uppskatta tiden på ett ungefär, har levt med en fullständigt felaktig tidsuppfattning. Jag trodde till exempel att pizzadegen var färdigjäst när jag hade kokat tomatsås, skurit upp skinka och plockat fram andra tillbehör. Med äggklockan till hjälp hade jag plötsligt en kvart över. Femton minuter fullständigt fri tid är en oväntad gåva för en yrkesarbetande trebarnsmamma som ständigt har stressmätaren i topp. Resultatet blev dessutom bättre än tidigare, med en tunn pizzabotten utan konstiga bubblor.
Igår bakade jag frukostfrallor på morgonen. Degen skulle jäsa i en timme. Jag steg upp två gånger för att kontrollera att äggklockan verkligen gick, för jag hade aldrig trott att en timme var så lång. Men också nu blev resultatet plötsligt enastående bra, med tre plåtar väljästa och fluffiga frallor.
I en värld där de apparater som ska underlätta vår vardag blivit så avancerade att det krävs en veckas studier för att få dem att fungera har jag nu hittat min rätta nivå. Tacka vet jag äggklockan, den ger mig frid. Med äggklockan till hjälp ska jag nu öva mig i konsten att inte alltid skynda, trots att jag ofta har bråttom.