Rom (Clear Skies)

Rom är inte stor lika stort som London eller lika pampigt som Paris. Men när det gäller kombinationen god mat, charm och mäktig historia är den italienska huvudstaden nog störst och bäst i världen.

Ett besök i Rom kräver bra skor och gärna också ett par hyfsat vältränade ben. Staden är byggd på sju kullar och under en promenad genom staden möts du ständigt av nya trappor eller backar. Rom är annars en behändig stad att gå på upptäckarfärd i. För den som bor centralt ligger många sevärdheterna på gångavstånd.

Vi promenerar under ett par dagar runt, ibland med karta i hand och andra gånger planlöst flanerande. Det är på smågatorna vi ser de lekande barnen och det är där vi köper våra budgetluncher, pajer, pizzabitar och mystiska små bakverk som vi inte vet vad de innehåller, eftersom de vi handlar av i små kvartersbagerier inte kan ett enda ord engelska.

Stadens många sevärdheter ska man gärna besöka tidigt på morgonen. Spanska trappan, som under dagarna är fylld med människor, är tidigt på morgonen en tyst och solbelyst plats. Vi går uppför och njuter sedan av utsikten, där vi kan se ut över takåsarna och kan kika ner på de lägre belägna husens takterrasser.
Många av Roms minnesmärken ligger mitt i staden.  Forum Romanum, ruinerna efter det antika Roms centrum, ligger som en stadsdel mitt i det nutida Rom. Idag finns bara resterna kvar, men det är ändå tydligt hur storslaget området än gång var.

– Det är valven som är hemligheten bakom det antika Roms mäktiga arkitektur, berättar Solveig Nolheim Piacentini, svensk guide som bor och arbetar i Rom.

De tre essen i romersk arkitektur var betong, tegel och valv. Väggarna var två tegelskal fyllda med betong och ofta klädda med marmor. I tegelväggarna finns ofta blinda valv, till exempel ovanför dörrar och fönster, som är till för att förstärka hela väggen. Stenarna, som vinklades inåt mot varandra som klyftor och låste valvet, gjorde att tyngden fördelade sig bättre. Med den tekniken kunde romarna för tvåtusen år sedan skapa byggnadsverk som var enorma, även med dagens mått mätt.

Tecknen på avancerad ingenjörskonst finns på flera ställen i staden. Antikens romare fraktade 30 meter höga obelisker över Medelhavet och till sina vattenanläggningar byggde de akvedukter som var upp till 50 meter höga.

En aning om hur det antika Rom såg ut får vi genom ett besök i templet Pantheon, byggt 120 e.Kr.. Inne i templet är det fullt med folk. Men akustiken i den stora salen är mjuk och varm och sänker alla ljud till ett behagligt sorl.

Inne i Rom ligger Vatikanen, påvens hemvist och den katolska kyrkans huvudsäte som också är världens minsta självständiga stat. Vatikanstaten har omkring 450 invånare, där de flesta är präster, nunnor och de unga manliga schweizergardisterna som vaktar staten. Några få familjer finns det i staten, då det bara är en del anställda som trädgårdsmästarna och de äldre schweizergardisterna som kan gifta sig och skaffa barn.

Vatikanstaten är omgiven av en mur. De enda delar av Vatikanen som är öppna för besökare är de kilometerlånga gallerierna i museet, dit tiotusentals turister varje dag kommer för att titta på de konstskatter som påvar under många århundraden har samlat ihop.

– Mycket av konsten som finns i Vatikanmuseet har räddats till eftervärlden tack vare de konstintresserade påvar som tidigt började samla på intressanta verk, berättar Solveig Nolheim Piacentini.
Den som har anmält sitt besök i förväg och går i sällskap med en auktoriserad guide kan också få besöka de trädgårdar som finns inne i staten. Trädgårdarna anlades under årtionden runt förra sekelskiftet, då förhållandet mellan den italienska staten och den katolska kyrkan var så ansträngda att påvarna i stort sett var instängda innanför Vatikanens murar.
I Vatikanstaten är det påvens lagar som gäller. För att bli insläppt måste man vara ordentligt klädd, då det är förbjudet med shorts, korta kjolar och linnen som lämnar axlarna bara.

En vandring genom museet kan avslutas i Sixtinska kapellet, påvens eget kapell som byggdes 1472 och smyckades med fresker, fantastiska vägg- och takmålningar. Taket målades av konstnären Michelangelo, som motvilligt åtog sig den stora uppgiften, då han egentligen såg sig som skulptör och inte alls var van vid freskmålning.

– Han blev i princip tvingad av påven Julius II att måla taket, säger Solveig Nolheim Piacentini.

De 40 meter långa taket är täckt av målningar, där Michelangelo har återgett hela bibelns skapelseberättelse. Det tog honom fyra år att genomföra arbetet, vilket kan jämföras med att det i modern tid har tagit åtta år att göra rent mästerverket. Långa arbetsdagar i svåra arbetsställningar slet hårt på konstnären.

– Michelangelo stod med huvudet bakåtlutat hela tiden då han arbetade och kunde under en lång tid efteråt inte längre böja sig framåt, berättar Solveig Nolheim Piacentini. I ett brev till en vän beklagade Michelangelo sig över att magen blev längre och ryggen kortare dag för dag som gick.

Michelangelo har lagt in två självporträtt i kapellet. Då han målade Judith som bär ett huvud på ett fat, har den halshuggne Holofernes fått Michelangelos egna anletsdrag. Det andra porträttet finns på altarväggen, som målades flera år senare. Där är det skinnet från Sankt Bartolomeus, som flåddes levande, som har fått låna konstnärens egna drag.

– Michelangelo har inte kommenterat självporträtten i några anteckningar, säger Solveig Nolheim Piacentini. Vi kan därför bara spekulera i varför han avbildade sig själv som död.
Den stora renässansmålaren har också gett en kritiker svar på tal. En kammarherre som hade kritiserat Michelangelo för att han målade av nakna människor, blev avbildad som domaren i helvetet.
Kammarherren som bildligt talat hade förpassats till helvetet slapp snart de nakna bilderna. Under motreformationen, fyra år efter altarväggen hade målats, beslöt ett kyrkomöte att det skulle vara förbjudet med målningar som innehöll motiv med nakna människor. En elev till Michelangelo fick då i uppdrag att med pensel förse människornas på kapellets väggar och tak med tygstycken, som dolde de mest privata partierna.

Över 500 år senare köar tiotusenstals människor dagligen för att få se de berömda målningarna. Inne i salen är det inte tillåtet att prata och förbjudet att fotografera. I stillhet får vi komma in i salen och titta på det tysta skådespel som pryder tak och väggar.

Så tyst att vi nästan tycker oss höra Michelangelos tunga suckar.

Missa inte

Templet Pantheon, en mörk och ärrad jätte från 120 e Kr, känns nästan overklig när den blir synlig efter en promenad längs de smala gränderna. Efter den imponerande men dystra fasaden, som under de nästan två tusen år som har gått har plundrats på nästan hela sin vita marmorklädnad, är insidan oväntat vacker och välbevarad.
Piazza della Rotunda 
Tfn 066 830 0230. www.italyguides.it/us/roma/pantheon.htm.


Colosseum, en amfiteater som byggdes uppförd mellan 70 och 80 e.Kr. Under romarrikets tid visades där strider mellan vilda djur, avrättningar, gladiatorspel och teater för en stor publik.
Adress: Piazza del Colosseo, t-bana Colosseo.

Vatikanens museum, som består av konstgallerier och Sixtinska kapellet. Till sevärdheterna hör vägg- och takmålningar av 1500-talsmästarna Rafael och Michelangelo och en antik staty av Apollo.
www.vatican.va

Shopping

Via del Corso, Via del Tritone, Via Nazionale, Via Cola di Rienzo och
gatorna framför Spanska Trappan (speciellt Via Condotti) är shoppingstråken för dem som har mycket i plånboken.
En mysig shoppinggata med småaffärer är Via Giubbonari vid Campo dei Fiori.
Shoppingcenter: Forum Termini ligger under järnvägsstationen och Galleria Alberto Sordi finns i hörnet Via delTtritone mot Via del
Corso. Shoppingcentren har öppet under söndagar och till 22 under vardagar.


Tips

En taxiresa för 4 personer + bagage från flygplatsen Fiumicino till Roms centrum har ett fast pris på 40,00 euro och motsvarande från flygplatsen Ciampino till centrum är 30,00 euro. Man bör upplysa chauffören om att man känner till detta fasta pris, för att inte bli lurad.

EU-medborgare som är under 18 och över 65 år går in gratis i många italienska museer vid uppvisande av legitimation. Gäller inte Vatikanen.



Publicerad i Norwegian, nr 2, 2009